Jag är världens absolut stoltaste mamma idag. Idag tog vi bort stödhjulen på Sagas cykel, ingen återvändo liksom för de var trasiga, och hon cyklade HELT själv nästan med en gång!!! Är inte detta något man aldrig glömmer? När ens lilla tjej tar de första riktiga tramptagen på cykeln, UTAN stödhjul.. ååh jag blir så fjantig när sådant här sker, och lite tårögd då jag plötsligt inser vad fort tiden går. Min lillstora tjej!

Självklart sprang man in efter kameran och lyckas få en bild iaf, i motljus. Men det får duga! Bäbis i famnen som fäktar efter kamerarem och objektiv så då får man inte vara så kräsen.

Saga följde med ner på stan häromdagen och fick köpa sig ett par nya skor. Blev så glad när hon hittade ett par skor som även jag tyckte var ursnygga! Hon vill helst ha dem på sig dygnet runt och det är inte lätt att få henne att förstå att när hon haft dem på sig utomhus kan hon inte jogga runt med dem inomhus längre. Inte populärt. Tillsammans med nya jackan blev hon sååå fin :-)

Det är tillåtet att gnälla i bloggar va? Bra för nu kommer det lite gnäll. Jag och min kära vän Jenny var och fotograferade oss på The Studio i Västerås i fredags. Hej å hå, kul hade vi det är helt klart.... MEN jo det finns ett men... När alla kort väl var tagna så fick man gå in i ett annat rum tillsammans med en "wiever" mm jovisst så tjusigt det lät va? Tillsammans med wievern skulle man sedan besluta sig för vilka kort och hur många kort man ville köpa. På rekordsnabb tid gick hon igenom vad det kostade och sen klickade hon igenom bilderna.  Det hela kändes så otroligt stressigt och när man väl kom hem och tittade på bilderna var den första tanken att - wtf!? Varför valde jag de här bilderna? Jag vill inte på något vis påstå att jag är någon proffsfotograf men jag ställer mig faktiskt frågande till den där fotografens kunskaper. Bör man inte se till att det inte finns en skarv med i bakgrunden på fotona man tar? Eller att man försöker undvika att "modellens" kroppsdelar ser kapade ut. Eller att det kanske inte är så bra med en svart bakgrund som gör att fru Anderssons mörka hår totalt försvinner i bakgrunden så hon ser flintskallig ut? Sådana här enkla baskunskaper fick iaf jag lära mig på fotokursen. Herr fotograf måste han missat de stegen i sin utbildning... om det fanns en sådan. Jo, Jenny och jag hade det skoj det hade vi men ett stort MINUS till the studio, detta dög inte.

Vissa av bilderna fick jag redigera själv, (eftersom the studio inte gör detta) ta bort skarvar i väggen, mörka skuggor under ögonen och andra fotomissar.