Här är det koncentration på hög nivå. Brioclownen är en klurig uppfinning.

Vad har jag gett mig in på? Jag har lovat att åka med till Sala på tisdag och gå någon sån där höghöjdsbana, själv hade jag föredragit att gå UNDER jorden ner i Silvergruvan men som sagt, jag ska upp bland trädtopparna och svinga mig i rep och grenar och gå längs långa rep, eller nåt. Jag har gått en sådan där bana förut för många år sen i Uppsala. Vill ni veta hur det slutade? De fick hissa ner mig. Mer än så behöver jag inte berätta. Bör jag tillägga att fru Andersson är höjdrädd? Jag blir yr när jag klättrar upp för stegen till äppelträdet ute på tomten.

Jo serni jag är höjdrädd, men jag är förbannat envis också, DÄRFÖR har jag gett mig in på den här utmaningen och jag ger mig inte i första taget, kan säga att jag inte blivit mindre envis med åren.

Wish me luck

Ny dag och tomt på schemat fast det kanske är så det ska vara när man har semester? Jag går och funderar i vanlig ordning. Jag hade ju planerat att göra mellanrummet på övervåningen till ministudio men jag har insett att rummet är för litet. Jag kan inte röra mig tillräckligt fritt med blixtar och grejer. Då fortsatte mina planer med att göra om ett av rummen i källaren till fotostudio men så visade det sig att det rummet inte alls var mycket större än rummet på övervåningen så jag funderar vidare. Gjorde ett tappert försök med att fotografera Samme igår men det blev inte som jag ville. Ett par blev ok iaf.

Mitt i alla stormiga nyheter så kan man inte låta bli att glädjas åt det små händelserna som ändå gör sig påminda här hemma. Små händelser för vissa men stora för en själv. Samuel har börjat få kläm på det här med att gå. Inga spontana steg av sig själv kanske direkt men om man hjälper honomi rätt riktning så har han tagit minst sju steg i följd. Han stannade dessutom upp och fortsatte gå. Det känns stort för mig och man blir stolt inombords. För visst måste man få känna lycka och stolthet över dem som betyder mest? Det är ju inte nog så viktigt i en stund som denna. Det är då det behövs som mest.

Ingen kan väl ha undgått vad som skett i vårt kära grannland. Det är skrämmande inte minst för att händelsen skedde så nära denna gång och för att flera i min släkt befinner sig/bor i norge, dock inte i eller utanför oslo. Mina tankar går till alla de drabbade, skönt att de gripit galningen som gjort detta.

Barnen sover. Vad gör man då? Experimenterar i photoshop så klart.

Vad annars?

Sitter å väntar på att Samuel ska komma hem. Han har sovit hemma hos mormor och morfar, utan oss, för första gången och jag längtar längtar LÄNGTAR tills han ska komma hem. Snart är han här.

   Min mamma fyllde år förra helgen och hon fick en liten present i efterskott. Den här fick hon av Saga, fin va?

Från måndagen till tisdagen var vi hos mina föräldrar utanför Uppsala. Planen var att vi skulle sova kvar en natt och sen på tisdagen åka vidare till Stockholm och gå på Gröna lund med Saga. Samuel fick vara kvar hos mormor och morfar så vi fick lite tid med bara Saga och det tror jag hon tyckte var lite mysigt, att ha mamma och pappa för sig själv en stund. Det var väldigt mycket folk på Grönan så köerna till karusellerna var långa, ca en halvtimme vid varje! Saga kämpade på och var jätteduktig, att vänta är inte så roligt när man bara vill åka, och så var det rätt varmt med. Saga fick sitt livs första sockervadd och jag lovar, den var nästan lika stor som henne själv.