Idag fyller Samuel 1 år. Det är helt sjukt när jag tänker efter. Ett HELT år har gått, swichat förbi, bara sådär. Vad hände? Men när man tänker efter så har så mycket hänt och när man tittar tillbaka på fotografier osv så ser man med egna ögon att lillkillen faktiskt inte riktigt är sådär liten som han var för bara ett litet tag sedan. Sakta men säkert börjar jag inse. Han är inte bäbis längre, fast ändå på något vis ... så kommer han alltid vara det för mig. Skrutten lutten.

Så här liten var han ju nyss! Han satt så fint och tittade in i kameran. Nu för tiden hinner jag inte tänka *klick* förrän han har bytt rum. Varför sitta och glo in i en kamera när man har så mycket annat spännande att titta på.

I morgon blir det KALAS. Jag jobbade till fyra idag sen raskt hem och börja städa städa städa och handla handla handla. Nu får det räcka för idag. Jag är helt slut efter den här veckan och den är inte på något sätt slut. 

Det är minst sagt full fart på jobbet, man hinner knappt stanna upp och andas och det har inte underlättat med en förkylning på det. Men på något vis trivs jag i allt detta, jag gillar när det händer mycket och jag åker med av bara farten. Fast ibland vill jag skrika STOPP!!! Coola ner.. jag hinner inte med! Men bara för en liten stund, sen är jag med på tåget igen, och vi far vidare.