Här hemma fortsätter sjukorna att dra fram. Inom loppet av någon vecka har Samuel dragit på sig en ny förkylning med förkylnings astma som följd, magsjuka och det senaste från gårdagen - feber. Ingenting förvånar mig längre. Saga fick jag hämta hem från förskolan idag, för vad hadde hon? - diarré. När tar denna historia slut? Jo, jag vet det finns alltid de som har det värre men det skiter jag i, låt mig få sura ett litet tag. Jag som hade bestämt att denna månad skulle bli sjukdomsfri, utan en endaste karens eller VAB - dag.. hah! Där fick jag. Något positivt är iaf att han har börjat äta igen. Den matglade lille herrn börjar komma tillbaka. Ikväll fick han pasta med fläskfilésås. Han fick lite, det gillade han. Man får ju inte shocka magen efter en vecka med bara välling.

I morgon blir det till att VAB:a för min del och det känns inge kul för de senaste dagarna på jobbet har varit intensiva men galet roliga! Det är härligt att känna en längtan till jobbet, men kanske bör lägga till att jag kommer sakna någon enormt när jag kommer tillbaka till jobbet nästa gång. Tänk vad de små etsar sig fast i ens hjärta!

Nu ska jag ta å "chilla" lite på soffan. Ja men va faan, hade ingen annan bild att lägga in idag så det fick bli min snart intorkade chilli.

Med mig i din närhet kan du numera känna dig trygg.  Har du skurit dig? Halkat? Behöver hjärt och lungräddning? Satt i halsen kanske? I´ll be there! Jag har gått en utbildning i hjärt och lungräddning, första hjälpen och barnsäkerhet. Det var faktiskt en riktigt givande kurs på nästan fyra timmar och tiden gick snabbt som tusan. Jag har bland annat lärt mig vilka rengöringsprodukter jag absolut inte får dricka, att två korn maskindiskmedel räcker för en kraftig förgiftning av ett barn och att tomat är ett perfekt medel för att dämpa solbränna! Jovisst serdu, bara att smörja på, med kärnor och allt. Detta var några av de saker jag fått lära mig idag.

Jag har även fått lära mig att heter man Samuel kan man snabbt som ögat, medan mamma och pappa står och diskuterar, komma på att pallen går perfekt att ställa vid spisen i köket, att man kan klättra upp och stå och glatt titta ner i stekpannan. Jag såg, jag dog... sisådär tusen gånger om. (Jag är nog inte så barnsäker när allt kommer kring) Kan man utföra hjärt och lungräddning på sig själv? Det glömde jag fråga på kursen.

Någon som behöver barnvakt??

Förresten så har min son fått förkylningsastma tydligen. Han vaknar och hostar och hostar på kvällarna och nätterna och låter väldigt skrovlig i luftvägarna. Idag åkte Jonas till läkaren med honom och tog prover och grejer eftersom han varit riktigt krasslig mellanåt hela hösten och vintern. Förkylningsastma tydligen. Vi får se om medicinen hjälper inatt.

Här om natten låg jag och grubblade. Jag har inte tid med sånt, och definitivt inte ork till det men det gnagde i mitt huvud och jag kunde inte släppa det. Jag kommer inte gå på djupet i vad det handlade om kortfattat kan man säga att jag kände mig bitter, nej inte bitter snarare ... besviken på något eller någon kanske man ska säga., och så ligger jag och för en dialog i mitt huvud och allt låter så jävla bra. Jag har de rätta orden och allt som kommer ur min mun är genomtänkt och uppriktigt. Sen stannar det där.. det rinner ut i sanden, tills situationen uppstår igen, just den som jag blev besviken på gången innan. Är ni med? Nej kanske inte men jag kan inte förklara det bättre än så. Men vet ni vad? Fru Andersson har lovat sig själv en sak, kalla det ett försenat nyårslöfte, och det löftet handlar om ENERGISPAR. Jovisst, precis som det låter, jag ska börja spara på energi och i detta fall menar jag inte hushållsel, värme och vatten utan min egen energi som jag inte har så mycket av nuför tiden. Jag kör mitt race nu och tänker inte lägga kraft på dem som inte tycker det är värt att lägga kraft på mig och mitt liv. Så enkelt är det. Är man girig och tror att allt och alla skall komma till en själv utan att ge något tillbaka står man till sist kvar ensam. Är man däremot öppen och visar intresse för människor omkring sig så får man omtanke tillbaka.

Några tankar från mig.

Dessa två tar mycket energi men ger mig tusen åter. 

Foto: Moa Lingek Andersson

Det var inte igår vi sågs! Jag lovar, ska bli bättre på att höra av mig. Som jag skrivit tidigare, jag gillar ju faktiskt att blogga. Det är skönt att skriva av sig men det är sååå svårt att komma till kritan och sätta sig framför datorn och skriva ihop något. Helst ska det ju bli bra också. Min prestationsångest spökar som vanligt. Ibland känns det som man bara skriver bla bla blaaa och blaaaa blaaa, ja .. you get the point. Hur kul är det att läsa sånt liksom? Helt plötsligt upptäcker jag att det jag skriver för stunden egentligen bara blir - blaaaaa blaaaa men jag får stå för det för jag vet inte riktigt vart jag ska börja. Det var ju ett tag sen. Jag får helt enkelt börja från och med idag så får resten komma av sig självt. Is that cool? Bra!

Jag la faktiskt märke till att det drygt var ett år sedan jag började blogga. Hurra! Eller vad säger man?

Tiden rinner iväg, jag älskar fortfarande mitt jobb, min man och mina två galna barn. Mitt hus står fortfarande kvar (nätt och jämt) mina barn växer och frodas medan jag själv krymper och blir tröttare för varje dag. Hösten kan sammanfattas med ett enda ord SJUK. Den ena förkylningen har bytts ut mot en annan nyare fräckare fränare variant. Har faktiskt en helt ny på G, och den har faktiskt börjat som alla de andra, med halsont! Fast de utvecklar sig sedan på helt olika sätt. Alltid lika spännande. Och för att lyxa till det lite extra fick jag dessutom en magsjuka på köpet med härom veckan. De ni! Här finns det resurser. 

Nej, allvarligt talat så önskar jag att 2012 blir ett aningens piggare och friskare år. Vi behöver det allihop i familjen. Lite mer kraft tack. Jag looovar att vara snäll det här året bara jag får vara lite mer frisk. Vill slippa önska mig nässpray i julklapp i år igen. 

När man är hemma och är sjuk kan man passa på att göra lite tradera-fynd. Vann en auktion på en mysig jumpsuit till Samuel. Har haft lite problem med att hitta en som jag verkligen tycker är snygg. Men till slut så!

Röd, vit och blå = gilla! Det ser ju förbannat gosigt ut med de där dressarna, det måste jag erkänna fast på oss vuxna människor? Mjaaää skulle inte tro det, leave it for the kids :-)

Så här fin kan man bli!

Just ja, var ju hos läkaren igår. Läkaren skrev ut antibiotika till mig för tydligen hade jag någon infektion i kroppen som både var virus och bakteriell. Hade man riktigt otur kunde det leda till lunginflammation eftersom det sätter sig slem i luftvägarna och ända upp i bihålorna med kraftig hosta till följd.  Han sa att det KAN ta uppemot tre månader att bli frisk om man inte medicinerar och att jag fick välja om jag ville ha antibiotika. Hah! Svårt val? Give me the drugs!

Japp, så är man hemma från jobbet ... igen. Känns inge vidare men vad gör man? Rösten var borta i torsdags så efter tre fick jag tacka för mig och gå hem. Idag är det måndag och visst är det bättre. Rösten är tillbaka men jag har fortfarande hosta och halsontet vill inte ge med sig. Idag ska jag till läkaren, jag som ALDRIG brukar gå till doktorn får helt enkelt inse att det kanske är dags nu. Förmodligen kommer jag få stämpeln VIRUS när jag lämnat vårdcentralen men då har jag iaf fått en diagnos.

Igår var jag tvungen att ta mig till Ikea i Västerås för att inhandla Sagas födelsedagspresent. Stumpan fyller fem nästa vecka och igår var enda dagen jag skulle få möjlighet att åka. Vi ska göra iordning hennes rum med nytt skrivbord, stol, lampa och pyssel så hon kan sitta uppe i sitt rum och pyssla istället för vid köksbordet som ständigt är belamrat med pärlor, pennor, papper och saxar. Jag tror hon kommer bli glad över överraskningen. Det ska bli roligt att göra om iaf.

Tänk om min lilla ettåriga son, om så bara för en liten stund, kunde tala om för mig vad som rör sig i hans lilla huvud. Fler som tänkt den tanken? Känns problemet igen? Vi har en väldigt otröstlig plutt här hemma som inte alls är med på noterna nu för tiden. Det är gråt - upp i famnen - gråt - klänga sig ner - gråta lite för att han plötsligt står på golvet - upp i famnen igen - gråt - kasta sig bakåt - klonka huvudet i närliggande föremål - gråt - tröstas - gråta lite till för gråtandets skull - mat - äta fem minuter - gråt - vill ner - får komma ner - gråt för att han plötsligt står på golvet .. igen. Fru Andersson tar ett närliggande föremål och nockar sig själv snart. Man kan hela tiden bara gissa sig till vad som behövs för stunden. Ibland funkar det, ibland inte. Oftast det sistnämnda. Allt detta har man gått igenom med barn nr 1 redan men ändå slår tanken - Vad vill han??? Kan han ha ont någonstans? En tand på G? Rastlös? Hungrig? Trött? Allmänt förbannad?

När han är som allra grinigast så tänker jag ibland att - tänk om han verkligen har ont någonstans? Så går jag här och är irriterad på en unge som bara gnäller och gråter. Då får man ångest för att man är irriterad på honom också som grädde på moset. Jag vet jag vet det, det kan vara så enkelt att han bara vill ha närhet, och det är klart han får det! Hur mycket som helst! Men ibland räcker man inte till.

Idag har Samuel och Saga varit hos sin farfar hela dagen. Det hade gått jättebra, så klart! Inga griniga barn alls där inte. Fast det är ju ett typiskt fenomen det där, snälla barn borta - griniga barn så fort mamma eller pappa visar näsan. Jo, det är så det är och så det ska vara antar jag :-)

Men jag vet hur jag kan få honom att skratta också ;-)

Jag vill vill vill! Det ska bli så kul! Bara det kan bli fredag någon gång, lördag också för den delen. På fredag ska jag i alla fall ut och käka med Mickis och sen vidare ut på partaj. På lördag ska jag på ljus/spelkväll hos Elin. Ska även det bli skitkul! Det var inte igår vill jag lova, att få umgås med kära vänner två kvällar i rad :-) Vi har faktiskt lyckats få barnvakt mellan fredag och lördag och det vill jag lova, är inte alltid det lättaste det heller. Jag höjer mitt glas redan nu ... SKÅL!

Uppdatering: Vill bara tillägga att fru Andersson INTE redan nu sitter och pimplar drinkar, även om tanken är frestande. Jag har bara satt mig själv på laddning.