Lyckan är total, för Trassel. Hon får numera gå ut och hon älskar det! Härligt att slippa ha igenbommat hemma för att inte misse ska smita ut.

Denna tävling är anordnad av min favoritbloggare mumari och självklart är jag med!

Jag och gubben har bokat in oss för boende och äventyr på Sala silvergruva! Vi ska hitta på något, bara han och jag och det ser jag verkligen fram emot för det var år och dar sen. Tusen tack Ann o co för att ni erbjöd er att ställa upp! Guld värt ska ni veta.

Dagarna kommer bestå av en offroadtur nere, lååångt nere under marken i Sala silvergruvor - en tur utöver det vanliga. Sover över gör vi på vandrarhemmet och dagen efter blir det att ta sig igenom höghöjdsbanan... igen. (tro det eller ej men jag fick mersmak)

Bilder tagna från http://www.salasilvergruva.se

... vill jag ha, tänkte jag för mig själv och lyckades till slut tjata upp maken på stegen. Körsbären hängde där på grannens sida, till viss del även på vår. Då får man passa på.

Jojomen, man måste ju få valuta för pengarna man lagt på säsongskortet så idag var det dags för parken zoo igen. Idag var vi inte bara på tivolit utan även i djurparken med. Med oss hade vi Anna med familj och dagen blev fantastiskt lyckad. När vi kom hem kastade vi oss i poolen för ett snabbdopp och sen åkte vi hem till Anna för lite grillning. Efter en sådan här dag blir det lätt strul med sovtider för barnen så de somnade vid kvart i tio. Nu är jag TRÖTT.

Igår stod höghöjdsbana i Sala på mitt schema. Jag åkte dit med min kära vän Anna och hennes syster. Som jag skrivit tidigare så har jag en rädsla för höga höjder så detta var en riktig utmaning för mig kan jag säga. I samma grupp som oss fanns ett killgäng där var och en såg nästan identisk ut. Lite lustigt det där att se hur en viss stil färgar av sig i en grupp. Allt var lika, med undantag för längd och vikt. Förmodligen namn med :-) De hade keps, tatueringar på hals och kropp, trekvartsbrallor och linne. Jag skulle inte ha kommit ihåg vem som var vem iaf... de kanske var femlingar? Jag började fundera ett tag om det var jag som började se konstigt med tanke på vad nervös jag var där vi stod med selar och grejer. Hur som helst så efter en ganska grundlig säkerhetsgenomgång (som btw fick mig att bli ännu mer nervös) fick de gå först iaf sen fick vi en och en börja klättra upp och när jag såg första etappen på banan trodde jag aldrig ALDRIG att jag skulle ta mig runt. Jag såg mitt liv passera revy. Så kändes det första delen av banan sen på något sätt började jag vänja mig vid höjden och kunde faktiskt börja slappna av. Det började bli roligt , fram tills .... jag började höra åskan mullra. Tänk er lilla jag ... högt där uppe bland träden ... svajandes och balanserandes på ett smalt rep ... hållandes i två smala rep på vardera sida ... under mig en avgrund på X antal meter .... åskan börja mullra. Fru Anderssons huvud börjar bläddra fram de värsta scenarion du kan tänka dig. Blixten slår ner, repet jag står på börjar ta eld och sakta bit för bit förkolnar det och allt slutar med att jag hänger där dinglandes i luften, regnet öser ner och ingen vågar sig på att rädda mig med risk för jordskred.

Okej Anna, jag kanske överdrev lite där men FAN va kul vi hade :-) Nästa gång åker kameran med!

För ett par dar sen fick jag låna Elin. Hon fick agera modell för en stund, visst är hon vacker denna underbara tjej! :-) Jag lånar dig gärna igen!

Här är det koncentration på hög nivå. Brioclownen är en klurig uppfinning.

Vad har jag gett mig in på? Jag har lovat att åka med till Sala på tisdag och gå någon sån där höghöjdsbana, själv hade jag föredragit att gå UNDER jorden ner i Silvergruvan men som sagt, jag ska upp bland trädtopparna och svinga mig i rep och grenar och gå längs långa rep, eller nåt. Jag har gått en sådan där bana förut för många år sen i Uppsala. Vill ni veta hur det slutade? De fick hissa ner mig. Mer än så behöver jag inte berätta. Bör jag tillägga att fru Andersson är höjdrädd? Jag blir yr när jag klättrar upp för stegen till äppelträdet ute på tomten.

Jo serni jag är höjdrädd, men jag är förbannat envis också, DÄRFÖR har jag gett mig in på den här utmaningen och jag ger mig inte i första taget, kan säga att jag inte blivit mindre envis med åren.

Wish me luck