Här om natten låg jag och grubblade. Jag har inte tid med sånt, och definitivt inte ork till det men det gnagde i mitt huvud och jag kunde inte släppa det. Jag kommer inte gå på djupet i vad det handlade om kortfattat kan man säga att jag kände mig bitter, nej inte bitter snarare ... besviken på något eller någon kanske man ska säga., och så ligger jag och för en dialog i mitt huvud och allt låter så jävla bra. Jag har de rätta orden och allt som kommer ur min mun är genomtänkt och uppriktigt. Sen stannar det där.. det rinner ut i sanden, tills situationen uppstår igen, just den som jag blev besviken på gången innan. Är ni med? Nej kanske inte men jag kan inte förklara det bättre än så. Men vet ni vad? Fru Andersson har lovat sig själv en sak, kalla det ett försenat nyårslöfte, och det löftet handlar om ENERGISPAR. Jovisst, precis som det låter, jag ska börja spara på energi och i detta fall menar jag inte hushållsel, värme och vatten utan min egen energi som jag inte har så mycket av nuför tiden. Jag kör mitt race nu och tänker inte lägga kraft på dem som inte tycker det är värt att lägga kraft på mig och mitt liv. Så enkelt är det. Är man girig och tror att allt och alla skall komma till en själv utan att ge något tillbaka står man till sist kvar ensam. Är man däremot öppen och visar intresse för människor omkring sig så får man omtanke tillbaka.

Några tankar från mig.

Dessa två tar mycket energi men ger mig tusen åter. 

Foto: Moa Lingek Andersson