När man är hemma och är sjuk kan man passa på att göra lite tradera-fynd. Vann en auktion på en mysig jumpsuit till Samuel. Har haft lite problem med att hitta en som jag verkligen tycker är snygg. Men till slut så!

Röd, vit och blå = gilla! Det ser ju förbannat gosigt ut med de där dressarna, det måste jag erkänna fast på oss vuxna människor? Mjaaää skulle inte tro det, leave it for the kids :-)

Så här fin kan man bli!

Just ja, var ju hos läkaren igår. Läkaren skrev ut antibiotika till mig för tydligen hade jag någon infektion i kroppen som både var virus och bakteriell. Hade man riktigt otur kunde det leda till lunginflammation eftersom det sätter sig slem i luftvägarna och ända upp i bihålorna med kraftig hosta till följd.  Han sa att det KAN ta uppemot tre månader att bli frisk om man inte medicinerar och att jag fick välja om jag ville ha antibiotika. Hah! Svårt val? Give me the drugs!

Japp, så är man hemma från jobbet ... igen. Känns inge vidare men vad gör man? Rösten var borta i torsdags så efter tre fick jag tacka för mig och gå hem. Idag är det måndag och visst är det bättre. Rösten är tillbaka men jag har fortfarande hosta och halsontet vill inte ge med sig. Idag ska jag till läkaren, jag som ALDRIG brukar gå till doktorn får helt enkelt inse att det kanske är dags nu. Förmodligen kommer jag få stämpeln VIRUS när jag lämnat vårdcentralen men då har jag iaf fått en diagnos.

Igår var jag tvungen att ta mig till Ikea i Västerås för att inhandla Sagas födelsedagspresent. Stumpan fyller fem nästa vecka och igår var enda dagen jag skulle få möjlighet att åka. Vi ska göra iordning hennes rum med nytt skrivbord, stol, lampa och pyssel så hon kan sitta uppe i sitt rum och pyssla istället för vid köksbordet som ständigt är belamrat med pärlor, pennor, papper och saxar. Jag tror hon kommer bli glad över överraskningen. Det ska bli roligt att göra om iaf.

Tänk om min lilla ettåriga son, om så bara för en liten stund, kunde tala om för mig vad som rör sig i hans lilla huvud. Fler som tänkt den tanken? Känns problemet igen? Vi har en väldigt otröstlig plutt här hemma som inte alls är med på noterna nu för tiden. Det är gråt - upp i famnen - gråt - klänga sig ner - gråta lite för att han plötsligt står på golvet - upp i famnen igen - gråt - kasta sig bakåt - klonka huvudet i närliggande föremål - gråt - tröstas - gråta lite till för gråtandets skull - mat - äta fem minuter - gråt - vill ner - får komma ner - gråt för att han plötsligt står på golvet .. igen. Fru Andersson tar ett närliggande föremål och nockar sig själv snart. Man kan hela tiden bara gissa sig till vad som behövs för stunden. Ibland funkar det, ibland inte. Oftast det sistnämnda. Allt detta har man gått igenom med barn nr 1 redan men ändå slår tanken - Vad vill han??? Kan han ha ont någonstans? En tand på G? Rastlös? Hungrig? Trött? Allmänt förbannad?

När han är som allra grinigast så tänker jag ibland att - tänk om han verkligen har ont någonstans? Så går jag här och är irriterad på en unge som bara gnäller och gråter. Då får man ångest för att man är irriterad på honom också som grädde på moset. Jag vet jag vet det, det kan vara så enkelt att han bara vill ha närhet, och det är klart han får det! Hur mycket som helst! Men ibland räcker man inte till.

Idag har Samuel och Saga varit hos sin farfar hela dagen. Det hade gått jättebra, så klart! Inga griniga barn alls där inte. Fast det är ju ett typiskt fenomen det där, snälla barn borta - griniga barn så fort mamma eller pappa visar näsan. Jo, det är så det är och så det ska vara antar jag :-)

Men jag vet hur jag kan få honom att skratta också ;-)