I måndags åkte maken och jag på tripp till Sala silvergruva. Vi hade bokat in oss på ett äventyrspaket som bestod av en tur i höghöjdsbanan och en tre timmar lång tur ner i silvergruvan. Eftersom aktiviteterna låg på olika dagar fick vi fylla ut dagarna med att shoppa lite i Sala centrum, fika, äta, gå runt och fotografera och självklart se oss omkring i området runt gruvan. Det fanns lite små butiker och ett museum så vi hade absolut inte långtråkigt, det hade ju varit katastrof.

Till skillnad från förra gången jag gick höghöjdsbanan fick vi den här gången åka världens häftigaste linbana! Det var en känsla att kasta sig ut för en ramp och åka de hela 960 metrarna över hela det inrasade gruvschaktet över till andra sidan. Ashäftigt! Inget snack om att jag inte saknade barnen men det var faktiskt riktigt skönt att komma iväg, bara vi två. 

Hade kanske önskat att vi hade sovit lite bättre, men både jag och Jonas sov otroligt dåligt, oroligt på något sätt. Första gången vaknade jag av att Jonas halvsatt upp i sängen och glodde upp i taket. Jag frågade honom vad det var och han svarade att han tyckte han såg en spindel. Där har ni svaret på varför jag sov dåligt resten av natten. Min man har sagt många konstiga saker i sömnen men det här var nåt nytt. Tack Jonas. Det kröp spindlar på mig hela natten.

Bild tagen från vårat rum. Till höger kan man se det största schaktet. Drottning Kristinas schakt.