Jo, lördagen fick ett oväntat slut. Det började med att Elin skickade ett sms och frågade om jag var sugen på att hänga med ut, min första spontana reaktion var att - njaaee har lite annat att fixa med, men så började jag fundera. Varför inte passa på när tillfälle ges? Vi beslutade iaf att börja kvällen med lite goda drinkar hemma hos mig på inglasade altanen så får man se senare vad som händer.

Vi hamnade iaf på Brasseriet och vi hade RIKTIGT kul. Det var restaurangfestival och det var en hel del folk ute. Kändes som jag skulle kunnat partaja hela natten lång men vid halv tre cyklade vi hemåt. Helt perfekt kväll :-) och på fredag.. då är det fest IGEN!! Då ska fru Andersson partaja med Angelica o co. Känner mig som arton igen.. ahh.. (bra eller dåligt?)

Smarriga drinkar!

... men någon tyst minut blev det inget av, och ingen chans att andas in och inte ut heller för den delen. Det blir ju alltid lite stökigt och bökigt med två barn på en brygga, ett styckte pipig Samuel, fiskespön som trasslar ihop sig och en otålig Saga som var helt inställd på att fisken skulle hoppa upp ur vattnet och fastna på kroken. Så fort flötet hamnat i vattnet hann det bara ta någon minut innan hon frågade  Jonas:

- Pappa när får jag fisk?

Tålamodet fanns inte riktigt där och vi fick förklara och förklara att det kan ta en stund innan fiskarna hittar masken. Hon var dessutom lite orolig för masken som skulle fästas på kroken och frågade oroligt - Blir inte masken skadad nu?

Hmm.. lite knivigt att förklara ibland.

Efter fisket gick vi ner till stranden och Saga skulle absolut bada. Kom nu mamma så badar vi! ropade hon. EEh... Fru Andersson gick inte med på detta. Saga traskade ner i vattnet men sen blev det stopp. Fast hon fick sig ett ofrivilligt dopp när hon tappade balansen ute i vattnet, så min dotter har BADAT för första gången i år. Först av alla!

På hemvägen stannade vi på Tuna park, ett stort köpcenter här i stan, och käkade och handlade ny solhatt till Samme. Saga fick till sin stora lycka prova på att hoppa i en sån där "bungyjumpstudsmattegrej", ja vad det nu heter vet jag inte men hon fick ta på sig en sele som var fäst i två snoddar som var fästa i ett par långa stolpar och vajrar. Hon fick hoppa på en stor studsmatta och fick världens fart och for nästan ända upp till taket! Sammanfattar med ett ord - Lycka! Ska det studsas så ska det studsas...

En riktigt lyckad dag som avslutades med en för fru Andersson helt oväntad och helt oplanderad men förbannat roligt utekväll!!! Återkommer om detta...