Kan inte påstå att jag är en person som tror på övernaturliga ting som spöken, andar och andra väsen. Kan inte heller minnas att jag någon gång har sett eller varit med om något som skulle kunna tolkas som något övernaturligt. Men min 2 åriga son har gett mig en funderare. 

Det började för några veckor sedan då vi skulle gå ner i badrummet (som ligger i källaren) och när vi går igenom rummet innan badrummet utbrister Samuel plötsligt "Bibbe, bibbe iiiih!!! och pekar mot en stängd dörr mot garaget. För Samuel betyder "bibbe" gubbe och jag står en stund och tittar mot dörren och funderar vad tusan han kan mena med gubbe. Det finns inget där som jag kan koppla samman med vad han ser. Han utbrister detta flera gånger men till slut går vi iaf in och badar och händelsen faller i glömska... tills det efter ett par dagar händer samma sak igen. Samma plötsligt uppjagade Samuel som pekar mot dörren och ropar "Bibbe! Iiiih! 

Vid ett senare tillfälle satt jag och några vänner och diskuterade detta och jag berättade vad som hade hänt och tyckte det var så konstigt. Samuel hörde mig förmodligen för han började återigen säga "Bibbe, bibbe" och gick mot dörren som leder till källaren. Jag gick efter och självklart stod han och pekade mot källardörren som att han ville visa mig. Vi gick tillbaka in i vardagsrummet och Samuel kröp upp i soffan. Jag frågade honom om det fanns en gubbe där nere i källaren och han upprepade vad han sagt men den här gången la han till något. Han sträckte sakta fram handen och gjorde ett väsande läte "oäääääh".

Där dog jag.

Nu har det inte hänt något mera på ett tag. Själv har jag aldrig märkt något konstigt här hemma. Inte sett någon gubbe i källaren eller annat mystiskt. Men visst har tanken slagit mig, ser han något inte jag ser? 

I söndags skulle jag ha fotograferat några kollegor med deras familjer men eftersom vädret inte var med oss blev det inställt. Hade verkligen sett fram emot det men idag bestämde vi att vi tar det nästa söndag istället. Än så länge ser det ut som att det ska bli fint iaf. Hoppas! Man vill ju passa på innan alla fina löv är borta från träden och det blir sådär härligt grått och trist. Det är en ganska bra förklaring att ge till Saga när hon för tusende gången frågar när hon fyller år. - När alla löv har lossnat från träden, brukar jag svara när hon frågar. Suck... får jag ofta till svar och ett medföljande gnäll och pip. Svaret kanske inte är så bra ändå?

Appropå Saga så är hon inge vidare pigg för stunden. I fredags kväll dök febern upp och den höll sig i bakgrunden hela lördagen. På söndagen var hon som tur var så pass pigg att hon kunde gå på dansen och på det efterföljande kalaset på Leos lekland. Det hade varit katastrof för henne om hon inte hade kunnat gå. På eftermiddagen idag när jag hämtade henne var hon väldigt hes och rosslig. Förkylningstider säger jag bara. Hoppas hon inte är sämre i morgon.