Det här inlägget kommer handla om vår katt, som precis som alla andra katter är väldigt speciell. I stället för att köpa en söt liten kattunge som barnen fick bolla med så skaffade vi en vuxen katt, Trassel, som mer än gärna bollar lite med barnen ibland. Vi har från början varit väldigt noga med tala om för Trassel att barnen inte är några leksaker som man får behandla hur som helst, utan ska man närma sig dem får man "klappa fint". Det går oftast bra men ibland, fast ganska sällan händer det att de får sig en repa då hon tror att Sagas tå är en leksak som leker kurragömma under filtent, eller Samuels hand som fäktar så häftigt utmanande framför hennes nos.

Nej, skämt och sido vår katt är en väldigt trevlig katt. Den bästa katt man kan tänka sig. Hon är underbar med barnen, kommer gärna och lägger sig deras famn, även Samuels och det säger inte lite det. Hon har blivit extremt bortskämd, en smula fet. Hon har även fått för sig att inte gå ut, det är ju alldeles för kallt om tassarna. Om man kastar ut henne om så för en liten stund och sedan släpper in henne så beter hon sig som hon varit borta i timmar. HEJ! här är jag, har du saknat mig? Är matskålen påfylld? Kurr kurr.. stryk stryk. Se mig! Klappa mig! Här är jag.

Hon är underbar, Trassel. Vi kunde inte ha gjort ett bättre val.