Okej blomman, STRIKE A  POSE!

Dessa föremål ingick i förra onsdagens fotoövningsmoment. Ljussättning! Kul att trixa och fixa med ljus och skuggor. Fräsig bil va?

Jag har tyvärr fått erfara att vi inte är ensamma här i huset, och då talar jag inte om några spöken, andar, demoner eller annat hokus pokus (även om jag för ett väldigt kort ögonblick blev lite orolig eller vad man nu ska kalla det)

Konversation med min man förra kvällen...

Jag - Tyst! Hörde du?

Man - Nej vaddå?

Jag - tyst!...skruva ner ljudet!

(Mannen skruvar ner - knäpptyst i huset - skruvar upp ljudet igen)

Jag - Nu! Schhhhhh!!!

Skruvar ner igen och mycket riktigt, det är något som låter. Tillsammans smyyyyger vi, fram lååångsamt och försöker lokalisera vart ljudet kommer ifrån. Vi kommer in i köket - stannar upp - lyssnar - följer prasslet - själv dyker jag ner på golvet - kryper fram till kylen. Hela tiden hör vi ett "prassel prassel" som att något gräver och prasslar någonstans från kylen. Plötsligt hör vi ett högt "piiip pip pip piiip! någonstans från området bakom kylen/frysen.

Jag - Va faaan det är ju en råtta därinne!!

Mannen - Ja, jag drar fram kylen

Jag - Neeeej! Då kanske den kommer ut!

och jag liksom ser framför mig denna råtta i kattsize som står på bakbenen och fräser åt oss bakom kylen. Nej, kylen fick stå kvar, fast Jonas bankade lite på den. Då blev den tyst.

Jag har liksom gått hela dagen och intalat mig själv om att råttan har försvunnit men till min stora besvikelse gjorde den sig påmind igen idag på dagen och fast jag dunkade till i väggen så fortsatte den att föra liv där bakom någonstans! Jag har nu sorterat bort alternativet att införskaffa en sån där snäll variant av råttfälla, som stänger in den i en liten låda med ostbit. Jag är övertygad om att den här råttan inte ens får plats i en sådan fälla, då snackar vi kartong med en hel ostfan som bete, jag lovar! Minst!

Hua vi får se vart den här historien slutar...

Kan man bli annat än nöjd? Varit på loppis och fyndat...

ett par Vincentskor i skinn, nyskick! 70:-

ett par jeans (nya) till Samuel 20:-

två par mysbyxor till Samme + två pyjamasar 60:-

ett par Sagaskor 10:-

en Samme t-shirt 20:-

Sammanlagt gav jag 180 kr för allt. Bra va? Bara Vincentskorna är värda mer då de är av skinn och riktigt dyra i affären och jag prutade ner dem från 100 till 70 spänn.

Fick panik igår då jag insåg att Jonas jobbar idag och jag inte hade någonstans att göra av barnen. Jag som alltid pustar och stönar högt och ljudligt när jag går på loppis och trängs med vuxna som tränger sig fram med barnvagnar och sina barn. Nu skulle jag bli tvungen att dra med mina egna barn som jag svurit att aldrig göra. Jag har alltid tyckt så synd om de barn som släpas med och får ena utskällningen efter den andra då de springer ifrån sina föräldrar och fram till den där oemotståndliga leksaken. Hur kan man som förälder bli arg i ett sådant läge? Som att ge en unge en godispåse och säga - Du får hålla i påsen men nåde dig om du äter godiset!

Som sagt.. jag packade ner bärselen till Samuel, skrev mobilnummret på Sagas arm och for på loppis. Det är konstigt det där, att när man tror att något inte kommer fungera, så gör det det! Saga skötte sig hur bra som helst! Höll sig till mig hela tiden och efter ett tag fick hon syn på en scen där hon kunde gå upp och där kunde hon sysselsätta sig själv med lite leksaker som stod uppställda och hon fick dessutom en ny kompis. Jag kunde i godan ro gå runt med Samuel på magen och kika bland alla prylar och dessutom hålla ett vakande öga på Sagan uppe på scenen.

Några av grejerna jag köpte...

Alltså.. det är konstigt att man kan resa sig upp ur sängen så illa man ligger nuförtiden. Det börjar ju oftast bra på kvällen när man går och lägger sig. Då är det som det är tänkt från början - två vuxna i en säng men sen vid nattens lopp har antalet fördubblats. Jag förstår inte? Först börjar Samuel pipa från sin säng vid runt halv två (om inte tidigare) sedan kommer Saga över, oftast innan den tiden. Jag bör kanske tillägga att det INTE är en 180 säng vi har utan 160 så det blir rätt tight kan jag säga. Saga har en förmåga att breda ut sig över båda sidorna av sängen och Samuel blir inte direkt mindre med tiden. Idag vaknade man med en rygg som kändes som en krokig banan. Aotch!

Herrarna bus

Jovisst serru.. fru Andersson did it again! Blommor på G på mitt limeträd! Sånt får fru Andersson att växa :-)

Ris

Strövade runt på Hemköp och en ny Marabouchokladkaka fångade mitt öga. Marabou mjölkchoklad med mango. Aha, interesting tänkte jag.. skall prövas. Här tål inte att väntas på lördagar, jag ska ha choklad och det nu. Kommer hem *längtar efter chokladen* fixar en snabb lunch *längtar efter chokladen* kokar mitt kaffe *längtar så in i - -  efter chokladen*. Sätter mig i soffan och smakar äntligen denna choklad, sänd från himlen.... trodde jag. Det blev en total besvikelse. Tvi fan den va ingen hit kan jag säga. Motiveringen är...

• Irriterande tuggmotstånd, mangobitar fastnar mellan tänderna
• Icke passande smak ihop med choklad
• Vilseledande förpackning, pappret var godare än chokladen

Total DIZZ! Överkryssad chokladkaka

ROS Jag åt inte upp hela chokladkakan - mitt samvete är rent

Även Samuel dizzade flaskan, både igår kväll och idag på morgonen. Ska man ge upp? Samuels motivering lyder...

• Konstig konsistens på innehåll, smakar inte som det brukar
• Vilseledande förpackning, varken den konstiga tutten eller det i var gott
• Inte mamma som ger mig tutte, definitivt inte som det brukar!

TOTAL DIZZ!!!!!!!!!!!!!!!

Haha.. jaha tänker ni och undrar vad tusan det ska betyda. Det undrar faktiskt jag också men det är det guldigaste uttrycket som Saga haft någon gång. När hon var lite mindre och blev sådär riktigt RIKTIGT arg så hon inte visste riktigt vad hon skulle klämma till med så fick det till slut bli "dumma min hus", för hon hade nog med förstånd att inte säga dumma mamma eller dumma pappa, den gränsen har hon sällan passerat.

Onsdag kväll och fotokurs i vanlig ordning. Ikväll handlade det om ljussättning och lite tips och trix. I grund och botten vad jag inte riktigt om jag har en aning om vad jag håller på med. Ena sekunden så ja.. andra sekunden så nej jag är helt lost. Hela kursen handlar ju om att få kontroll över bilderna man knäpper, veta vad man gör. Fru Andersson har tusen gånger om varit nära att kasta kameran i väggen då hon laborerat hemma. Inställningarna fungerar inte som hon ska och allt blir SKIT! Men envis som en åsna är man där igen efter tio minuter och pillar och trycker på knapparna.

Appropå det här med kameror å grejer. Kommer att tänka på när vi var på förlossningen den dag Samuel föddes, närmare bestämt i september förra året. Vad är det viktigaste att ha med sig till BB? Kamera så klart, och det hade vi. Vad tror ni händer? Jo, kamerahelvete går sönder! Eller närmare bestämt objektivet. Vi lyckades iaf knäppa några bilder men varje gång man knäppte igång kameran så lät den som ett tröskverk. Kan man ha mer otur? Nej, det är ju fru Andersson vi snackar om. Ska kameran gå sönder ska den göra det på någon av de viktigaste dagarna i fru Anderssons liv. Vad trodde man liksom?

Flaskstrejk av lilleman i vanlig ordning. Ska vi följa mönstret så ska det väl fungera imorgon kväll igen för att sedan återigen misslyckas kvällen därpå. Suck... vad vill han med detta?

Hahaaa där satt den! Samuel sörplade i sig vällingen ikväll. Igår tvärvägrade han och det är inte första gången, i förrgår drack han upp allt. Det blir bingo ungefär varannan kväll alltså. I grund och botten har jag en önskan att allt det här med flaskan ska flyta på smidigt eftersom jag ska på fest nästa fredag. Jaja bort med pekpinnen nu, självklart kommer jag ta det lugnt med drickandet men det skulle kännas tryggare om jag visste att det flaskmatningen fungerade till belåtenhet när jag är borta.

Mitt tidigare inlägg handade om min kärlek till min dotter. För visst får man tycka att just sitt/sina barn är de underbaraste som finns i hela världen? Klart att alla tycker det. Som jag skrev.. hon är världens bästa Saga och jag blir så glad av att tänka på henne och att vara med henne, hon e min coola lilla tjej - min lilla idol! Precis som att jag vill att hon ska se upp till mig, ser jag upp till henne. Jag behöver inte förklara mitt tidigare inlägg mer än så. Sen att vi har tusen duster per dag förändrar ingenting, det är ju genom dessa barnet formar sin egen identitet och sitt sätt att vara. Nog om detta.. Jag har en idol till... gissa vem?

...