Ikväll ska fru Andersson med make ut och käka tapas. Ja, Samuel ska ju med också då så klart men Saga får vara hemma hos faster och farmor. Tror hon kommer ha roligare där än med oss. Vanligtvis brukar hon få följa med men ikväll får bli ett undantag. Är det så att min kära man läser detta nu så kommer nog detta som en överrasskning men så du vet älskling... wheré going out tonight :-) Det är liksom det som är lyxen när man bor i stan, att man kan göra sådana här saker. Man ska ta tillvara på det goda i livet! "Det kostar så mycket att käka ute" skulle min man säga i det här läget, men det bryr jag mig inte om. Jag tar notan ikväll älskling! (tur vi har delad ekonomi) Som gifta måste man ju dessutom göra saker tillsammans, hålla kärleken vid liv! Papas tapas tror jag är bra på de :-)   

Alla de som känner mig vet att jag har en förkärlek för växter och plantering. Gissa om man blev glad när man köpte hus för ett år sedan och fick en egen TRÄDGÅRD!!!! Jag vet inte varför men jag har alltid gillat känslan av att få se plantor växa och frodas Att ge varje enskild växt det den behöver för att överleva. För det krävs en del, vissa är lättare än andra men jag tror inte att någon växt blir riktigt vad den kan bli utan... kärlek och omsorg :-) 

Någonting har hänt med min rygg. Det gör ont när jag tittar åt höger. Titta inte åt höger då säger ni men jag försäkrar, det är inte lätt. Fru Andersson som aldrig ens haft nackspärr tycker detta är högst obehagligt. Smärtan strålar från mitten, mellan skuldrorna och nedåt. Hoppas verkligen det inte blir värre för ont i ryggen och lyfta spädbarn går inte ihop. Det är förmodligen där någonstans det gått fel. Jag får kurera mig med något som lindrar all världens smärtor och krämpor... choklad! Pröva, jag lovar det gör susen ;-)

Lägger in denna med.. Saga i fokus!

En av dagarna vi var hos mina päron tog vi en promenad till stallet jag "bodde" i som barn. Det var roligt att visa Saga runt och hon fick titta på getter och självklart hästar. Hon fick rida några varv och det var självklart populärt. Hon är tuff min skrutta, hon visade ingen oro när hon satt högt däruppe (bland molnen???)

Äntligen hemma! Borta är oftast helt okej men hemma är ändå bäst. Det är skönt att vara hemma bland sina saker, sin säng och självklart min kära man igen. Hemfärden gick bra förutom att jag inte helt otippat hamnar bakom en Opel Corsa körandes av Asta 76 på söndagsutflykt. Hamnar jag bakom en sådan är det bara att invänta första bästa omkörningstillfälle för är det något som tar fram fru Anderssons sämta sidor så är det just en sådan. Gubbe med keps bakom ratten ger samma effekt.

För övrigt har jag och kidsen haft det bra, ätit gott och haft det trevligt.

Vad är det som är runt, blekt och degigt? Rätt! Det är jag, det är iaf så jag känner mig. Fast faktiskt så har jag lyckats gå ner ett par av mina graviditetskilon och fler ska det bli! Hemligheten? Mindre choklad och mindre portioner. Mer motion i kombination med detta ger underverk! Det finns iiiinga genvägar fram till den perfekta kroppen :-) Min man har förresten legat i här hemma. Trappan till övervåningen har blivit helt fantastiskt fin under tiden vi varit borta. Före och efterbilder kommer inom kort. Men nu.... kaffe!

Det här var inte lätt, att skriva med en bäbis i knät som fäktar efter tangenterna, men det får gå. Jag Samuel och Saga har förflyttat oss ut på landet. Bäst att åka femton mil bort när mannen ska måla trappa därhemma. Vi anlände hos mina föräldrar igår. Allt är... lugnt, och i sin ordning. Idag ska vi ta en promenad och titta efter hästarna som finns några hundra meter bort. Och därmed hade fru Andersson slut på bokstäver. Det har faktiskt inte hänt någonting speciellt alls. Jag återkommer när jag har viktigare saker att skriva om. Haha jo en rolig Sagareplik kan jag nämna. När vi gick upp i morse och vi klädde på oss så sa hon med viktig röst - jag måste bara gå ut och vakta hundarna. haha.. säger väl allt om vem som vaktar vem i det här huset :-D

...jag blir så glad när jag ser att folk har varit inne på min blogg, att någon har varit intresserad och tagit sig tid att läsa vad jag skrivit. Nu har inte jag någon aning om vem bara klickat förbi och inte men det hör inte hit, nya meddelanden där någon gett en kommentar på vad jag skrivit värmer otroligt. Tack ni goa läsare! Jag blir så... jag blir så...

...glaaaad :-)