Ja, det är fredag och just denna fredag känns extra bra för denna vecka har varit helt galen. Veckan har varit fullspäckad med möten, utvecklingssamtal och andra, mest jobbrelaterade måsten. Jobbet har tagit stor plats denna vecka och det märktes igår kväll när jag skulle sova. Jag som aldrig, ALDRIG har problem med att somna, låg och vred och vände mig i sängen. Ögonen ville liksom inte slå ihop. Jag var uppe i varv till tusen och hade jättesvårt att varva ner. Jag påminner mig själv om att veckan inte är slut. I morgon bär det av mot Stockholm på kalas, syrrans son fyller tre och innan dess skall det köpas present och så ska jag hinna med att putsa till barnen lite. Hur jag själv ser ut ska vi inte tala om. Precis som bilen behöver jag själv en genomgående service. Man ska ju rulla några år till.

Veckan kommer iaf avslutas med något helt fantastiskt otroligt spännande och upplyftande. Jag ska på foto-workshop! Genom facebook fick jag nys om en fotograf som bor strax utanför stan och som tar helt fantastiskt fina bilder och hon ska då ha en kurs i nyfödd-fotografering och självklart anmälde jag mig. Kosta vad det kosta vill tänkte jag, den här chansen behöver jag för att själv utvecklas. Jag har en del luckor i mitt foto-kunnande och hoppas få hjälp att fylla dessa på workshopen. Dra mig baklänges vad kul det ska bli!

Nu är det dags att jag kryper ner i sängen för jag är dödstrött. Älsklingarna sussar sött och jag hoppas min kropp vill sova ikväll. Det känns så iaf.

Här har det varit dött ett tag och det har sina förklaringar. Vart ska jag börja? Jo just det, den där energin jag skulle spara på ja, saker och ting har inte riktigt blivit som jag tänkt mig. I månader hade jag sett fram emot den där skidresan med mina kära vänner. En resa som skulle höja min energi till skyarna. Jag skulle dricka choklad i backen på dagarna och vin på kvällarna, skratta och ha oförskämt roligt och komma hem med en fräsh solbränna i fejan. Det blev inte riktigt så. Vi skulle åka på torsdagen. På onsdagen började jag känna mig febrig och sliten på jobbet. Började ana oråd. Tempade mig i örat och jovisst, feber var det. Det var bara att åka hem. Jag tampades med frågan om jag skulle åka på resan eller inte så jag packade iaf allt jag skulle ha med mig. Torsdagen kom och febern hade fått ett par kompisar under natten. Förkylning och hosta hette dom. Jag bestämde mig för att åka iaf. Anna och Sara kom och hämtade upp mig och vi begav oss mot Kläppen.  När vi kom fram kastade vi in alla saker i stugan och jag kastade mig själv på soffan och där blev jag liggande hela torsdagen och hela fredagen. Feberfrossa och en hejdundrande förkylning. Influensa med andra ord. Vi hade fin utsikt iaf, fina vackra fjäll och en fin strålande sol. På lördagen proppade jag i mig ett par febernedsättande och jag lyckades ta mig ut en sväng i backen iaf. Självklart var det dimma den dagen. Söndagen kom och det var dags att åka hem. Inget åk den dagen heller. Orken fanns inte utan jag ville bara hem till min man och mina barn. Kul jul säger jag bara. Som sagt.. det blir aldrig som man tänkt sig. Ska man se det positivt fick jag ju kurera mig i lugn och ro utan att behöva tänka på allt här hemma. Det var väl bra men fy fan vilken jävla otur man kan ha.

Idag ska jag till läkaren med misstänkt bihåleinflammation. Nu har det gått en vecka sen jag gick hem från jobbet så man får väl försöka fixa ett sånt där intyg.

Fick nyss ett mejl från Kläppen.se.

"Hej! Vi hoppas att Din vistelse hos oss har varit trevlig och att du har upplevt mycket och samtidigt fått lite avkoppling ..."

Fuck U Jag hatar snö.

Just nu känner jag att det finns lite för många "måsten" i mitt huvud. Jag måste göra dittan och jag borde göra dattan. Jag måste plocka undan lite härhemma. Jag borde sitta och fixa lite uppgifter i min datautbildning. Men jag kommer inte till skott. Så här har det varit några kvällar i rad. Men jag orkar inte för allt är lite skruvat här hemma. Samuel åkte ju på feber i fredags och vi trodde det var på rätt väg ett tag men så, pang! Skyhög feber igen. Idag har han varit riktigt dålig. Han vill inte äta, han dricker bara lite åt gången så vi ger honom dricka så ofta som möjligt. Han som alltid är ett sådant matvrak. Eftersom han hostar och vrider och vänder i sängen har ingen av oss sovit speciellt bra senaste nätterna heller. Inte så konstigt kanske att man inte har någon ork. Visar han inte en tydlig vändning i morgon så blir det läkaren - på studs. Vi var i tankarna på att åka in till akuten nu ikväll men så somnade han och lät faktiskt lite bättre i luftvägarna så vi avvaktar. Det blir till att sova med vattenflaskan på nattduksbordet.

Slutat jobbet - hämtat barn - packat in barn i bilen - på väg hem. Svängde in på en mindre väg och framför mig körde en volvo V70 som helt plötsligt och oväntat gjorde en tvärnit och blev ståendes med motorn igång. Mumlade några inte alltför trevliga ramsor för mig själv och fick se att vid sidan av vägen stod en kvinna som förmodligen skulle bli upphämtad av föraren. Jag såg hur kvinnan gjorde en gest att föraren skulle backa in på en av uppfarterna. Plötsligt såg jag hur backlysena på bilen framför började lysa och idioten började backa RAKT mot  min bil. Jag smällde i backen och började backa utav bara helvete medan jag samtidigt slängde mig på tutan. Efter ett litet tag (som kändes som flera minuter) gic det plötsligt upp ett litet ljus för föraren framför att ... oj! Jaha .. Det kan komma bilar från BÅDA håll. Ja men då tar jag och vrider på huvudet. Ungefär.. något sånt.

Min blick klyvde både förare och V70 mitt itu när jag passerade.

Och nej - det var en man som körde.

Btw... Den omtalade febern har nått vårt hem. Samuel är den drabbade, who else? VAB i morgon men har lovat att hoppa in och jobba om det behövs för självklart väljer mina barn att bli sjuka på mina stängningsdagar. Snällt tänkt av dem kanske men det börjar kännas lite.. hrm.. pinsamt?

Ungefär så känns det, nästan. Veckan har som vanligt gått alldeles för fort. Det har varit dagar med möten och utbildningar och jag har känt mig ovanligt trött. Det är inte ofta jag somnar sittandes i soffan när jag kommer hem från jobbet men det har faktiskt hänt mig inte en, utan två gånger den här veckan. Jag behöver lite semester och faktiskt kan jag konstatera att jag faktiskt har det, snart! Vecka 11 åker jag till fjällen med härliga vänner och tar en skid-weekend i fjällen. Det kommer göra mig gott, men med en gång inser jag att jag ALDRIG har varit ifrån mina barn så länge. Inte vad jag kan minnas i alla fall. Fyra dagar! Oj oj.. hur ska det gå? Jag kommer längta ihjäl mig men jag kommer säkert ha grymt kul i alla fall. Hoppas jag.

     Trött

Det här inlägget kommer handla om vår katt, som precis som alla andra katter är väldigt speciell. I stället för att köpa en söt liten kattunge som barnen fick bolla med så skaffade vi en vuxen katt, Trassel, som mer än gärna bollar lite med barnen ibland. Vi har från början varit väldigt noga med tala om för Trassel att barnen inte är några leksaker som man får behandla hur som helst, utan ska man närma sig dem får man "klappa fint". Det går oftast bra men ibland, fast ganska sällan händer det att de får sig en repa då hon tror att Sagas tå är en leksak som leker kurragömma under filtent, eller Samuels hand som fäktar så häftigt utmanande framför hennes nos.

Nej, skämt och sido vår katt är en väldigt trevlig katt. Den bästa katt man kan tänka sig. Hon är underbar med barnen, kommer gärna och lägger sig deras famn, även Samuels och det säger inte lite det. Hon har blivit extremt bortskämd, en smula fet. Hon har även fått för sig att inte gå ut, det är ju alldeles för kallt om tassarna. Om man kastar ut henne om så för en liten stund och sedan släpper in henne så beter hon sig som hon varit borta i timmar. HEJ! här är jag, har du saknat mig? Är matskålen påfylld? Kurr kurr.. stryk stryk. Se mig! Klappa mig! Här är jag.

Hon är underbar, Trassel. Vi kunde inte ha gjort ett bättre val.

Igår hade Saga besök av bästa vännen Maya. De leker bra tillsammans de där två. Fast ibland får Saga lite konstiga ideér, hon får sina snilleblixtar min lilla Saga. Hon ger sig ofta in i saker, eller hyss kanske man ska kalla dem, hon vet iaf att det är något som man inte får göra.

Började ana oråd när jag hade hört kranen stå och spola på övervåningen ett bra tag. Gick upp och fick se Maya stå och tvätta händerna och se lite lagom skyldig ut. Samtidigt hör jag Saga i bakgrunden:

- Förlåt mamma för att vi målade dockhuset.

(Innan jag ens tittat in i rummet.)

Hon tyckte säkert det var lika bra att förbereda mig innan jag klev in i hennes rum. Fasiken vad ambitiösa de hade varit. Målat hela j__a dockhuset i vattenfärger och nästan varenda liten möbel i dockhuset. Jag fick bära ner alltihop i badkaret och spola och gnugga i en evighet kändes det som. Suck ... som tur var lyckades jag få bort det mesta förutom på de olackade ytorna på dockhuset som hade dragit åt sig en del färg. Jag får väl måla om, kanske ska ta Saga till hjälp?

"Och fru Andersson skrev i den blå skrivboken .... "

I helgen tog jag och packade in barnen i bilen och åkte till den kungliga huvudstaden. Det var dags att hälsa på hos systern min och hennes familj. Det var skönt att komma iväg lite, bort från allt vardagliga ting här hemma. Efter att ha VAB:at ett par dagar känner man verkligen ett behov av att träffa lite folk. Så vi trotsade väder och kyla och drog iväg. Saga och Samuel fick träffa kusin Joel och leka av sig ordentligt. De har alltid så roligt tillsammans även om det till och från blir tjafs om vems sak som är vems osv men det hör ju till. Vi hade planerat att gå till någon lekpark med barnen men eftersom det var så kallt ute så kom vi inte riktigt iväg någonstans. Vi blev hemma, och det kan ju vara trevligt det med ibland, att bara vara hemma. Bakluckan på bilen hade dessutom fryst fast så jag kunde inte få in någon vagn i bilen vilken försvårar det ytterligare om man ska ge sig ut på promenad. Visst är det härligt med vinter så säg?